Jag heter Susan Lundin och slog upp mina ögon för 60 år sedan på Allmänna BB i Stockholm. Hade brottom och ville ut i stora världen nästan två månader för tidigt. Var nyfiken redan då ;-) Växte upp med pappa, farmor och farfar till jag var i mitten av skolåldern, sedan blev det ny familj. Lyckligt skild och tre fantastiska barn. Och ett underbart litet barn-barn. I skrivandes stund är hon 5 månader. Bor på södra sidan om Stockholm, på södertörn. Som hos de flesta har väl livet gått "upp och ner". Med- och motgångar. Men helt ok. Finns dom som har det värre.

I motsatt till många av mina vänner så hade jag inga mediala upplevelser när jag var barn. Såg eller kände inga andar eller andra "väsen". Visst hade jag låtsaskompisar men dom var verkligen på låtsas. Hade ingen aning om att det fanns en annan värld än den jag levde i. Däremot har jag stora delar av mitt liv känt att något saknats. Var lyckligt gift, barn, vänner - hade allt, men ändå så var det något som fattades. Men jag kunde inte ta på det.

Tror att mitt intresse vaknade upp när det var, som det hette då, "Alternativmässa" i Liljeholmshallen här i Stockholm. Började läsa böcker i ämnet och i samma veva började också alla tv-program som hadlade om "spöken" och andar. Nyfikenheten blev större och större. Gick till medium och fick bevis för att det faktiskt fanns något efter vårt "jordeliv". Men att jag själv skulle hålla på med det....fanns inte ens i mina tankar. Visst jag hade känt en tid att jag hade någon med mig men att det var en av mina guider/hjälpare - nej nej. Trodde jag bara hittade på och fantiserade.

Tills för ca 3 år sedan. Fick möjligheten att åka ner en vecka till Terry Evens och ett "medialt smörgåsbord". Vilken upplevelse. Vilket AHA. En av de bästa veckorna jag upplevt (självklart bortsett från barn, barnbarn osv.). När åkte därifrån efter en vecka visste jag bara - det var det här jag skulle syssla med i framtiden. Det skulle få ta den tid det tar, men jag bara visste.

Sedan har det rullat på. Men en hiskelig fart. 2 års utbildning för att bli certifierad healer och 1,5 års lära och övningar för mediumdiplom.
Men jag tror att man aldrig blir färdig. Övning, övning, övning. Det händer hela tiden något nytt. Nya upplevelser, nya erfarenheter.

Är också diplomerad coach.

Är lika nyfiken nu på vad livet kommer att föra med sig härnäst och vad som kan finnas bakom nästa hörn som jag antagligen var när jag föddes. Cirkeln är liksom sluten